Restvärme: stora möjligheter och stora hinder
Profu har på uppdrag av Fossilfritt Sverige kartlagt nuvarande och framtida restvärmeflöden i Sverige. Redan i dag står restvärme för åtta procent av energin som tillförs i fjärrvärmenäten, vilket är en hög siffra internationellt sett.
Men kartläggningen visar att den teoretiska potentialen är långt större: upp till 50 TWh år 2035, jämfört med dagens nyttjade 6,5 TWh.
– Det stora hindret är framför allt geografiskt: att restvärmen ofta uppstår på anläggningar som ligger för långt bort från befintliga fjärrvärmenät för att det ska vara ekonomiskt intressant att nyttja värmen, säger Julia Renström, som skrivit rapporten tillsammans med Kjerstin Ludvig.
Ett annat hinder är att en stor del av restvärmen inte är tillräckligt varm för att kunna nyttjas i typiska fjärrvärmenät och därför måste temperaturhöjas med hjälp av värmepumpar, vilket belastar elnätet. Även variationer över dygn och år – som följer industrins driftcykler – innebär utmaningar, särskilt i de fall då restvärmen framför allt förekommer sommartid då värmebehovet är lågt.
Kartläggningen visar att restvärmepotentialen i Sverige idag uppgår till cirka 22 TWh per år inom samtliga temperaturintervall, varav cirka 6,5 TWh framförallt högtempererad restvärme redan nyttjas i fjärrvärmenät. På längre sikt väntas potentialen stiga till 50 TWh, om nya industrietableringar som till exempel vätgasproduktion blir av.
– Kartläggningen av den framtida potentialen för restvärme är en viktig pusselbit för att förstå möjligheter, utmaningar och konsekvenser av en utveckling mot en ökad grad av restvärme i våra uppvärmningssystem, säger Kjerstin Ludvig.
Samordning, styrmedel och fysisk planering
Trots dessa utmaningar visar rapporten att rätt samordning kan göra restvärme till en strategisk resurs i ett framtida energisystem. Många fjärrvärmebolag pressas idag av ökade biobränslekostnader och undersöker möjligheter att tillvarata mer restvärme. Restvärme kan, med rätt förutsättningar, stärka fjärrvärmen på sikt.
– Tekniskt sett finns redan i dag goda lösningar för att tillvarata såväl medel- som högtempererad restvärme. Frågan är i allt högre grad strategisk: hur vi organiserar samverkan, värderar nytta över sektorsgränser och planerar energisystemets framtida struktur, säger Kjerstin Ludvig.
Att på allvar integrera restvärme i fjärrvärmens framtid innebär att se värme inte som en biprodukt, utan som en resurs med egen rätt – värdefull, geografiskt känslig och beroende av tillit. Det är en utmaning som kräver mer än bara tekniska lösningar – den kräver samsyn, styrning och systemförståelse, menar Julia Renström.
Studien har genomförts i samarbete med forskningsprojektet Värmemarknad Sverige under senhösten 2024 och våren 2025.
Restvärme kan uppstå vid olika industriella processer, till exempel från kemi-, pappers- eller stålindustrin, liksom i matbutiker, servicebyggnader och liknande.
Restvärmeflöden kan delas in i tre temperaturkategorier:
Lågtemperaturrestvärme (20–50°C): Kräver temperaturhöjning via till exempel värmepumpar för att kunna användas i fjärrvärmenät.
Mellantemperaturrestvärme (50–90°C): Kan i vissa fall användas direkt, men behöver ofta viss temperaturhöjning.
Högtemperaturrestvärme (>90°C): Kan oftast direktintegreras i fjärrvärmenät.
I framtiden väntas framförallt mängden medeltemperaturrestvärme i Sverige öka, på grund av industriomställning- och utveckling.
